B1371

Copyright @ All Rights Reserved

 

Museiföreningen Gefle-Dala Jernväg Tullkammaregatan 15, 791 31 Falun Tel: 070-6163553 All Rights Reserved Copyright2017 MfGDJ

Data B 1371

Längd

19,49 m

Tjänstevikt

70,2 ton

Mat. vikt

60 ton

Tendervikt

20,6 ton

Ångtryck

12 kg/cm2

Drivhjulsdiameter

1,75 m

Kol

6 ton

Vatten

20 m3

Hastighet

90km/tim

Byggår

1918

Länkar

Ett fordon är ett hjälpmedel för frakt och transport till lands eller över is, med undantag av rälsburna transportmedel.

Transportmedel är ett tekniskt system för transport av passagerare och/eller gods.

Utdrag ur Wikipedia.

Följ oss:

Museiföreningen Gefle-Dala Jernväg

SJ B 1371

Södra Dalarnas Jernvägs (SDJ) snälltågslok, ångloket littera H3 nr 17 (vid SJ littera A6 nr 1801) finns sedan 1975 bevarat i Falun av Museiföreningen Gefle – Dala Jernväg. Loket som byggdes 1929, av Vagn- och Maskinfabriken i Falun, är det enda bevarade ångloket från SDJ. Loket har använts i föreningens utflyktståg under årens lopp, men har stått avställt sedan 1987 på grund av tubläckor i ångpannan. Loket har ända sedan det inköpts stått inomhus i lokstallet i Falun, vilket bland annat medfört att det fortfarande är i ett mycket gott skick exteriört.

 

Loket är en fin representant för loktypen H3, som ett antal av de större svenska privatbanorna anskaffade för sina alltmer tyngre och snabbare snälltåg. Loktypen utvecklades 1910 av Bergslagernas Jernväg (BJ) för att ersätta de tidigare snälltågsloken av typen B och C/C3. Loktypen blev mycket lyckad och flera andra privatbanor beställde lok av samma typ. Vissa modifieringar vidtogs och även om grundkonstruktionen var i princip densamma fanns vissa små skillnader som särskilde de olika banornas lok från varandra.

 

En sista beställning på tre lok gjordes av SDJ 1928 med leverans under 1929. SDJ var en ovanlig privatbana i Bergslagen, ovanlig på det viset att den till största delen levde på sin persontrafik. SDJ gick från Krylbo via Hedemora, Borlänge, Leksand till Rättvik, med anslutningar till SJ i Krylbo, till BJ i Borlänge, till GDJ i Repbäcken och till GDJ igen i Rättvik. Redan tidigt inleddes direktvagnstrafik från Rättvik till Stockholm genom samarbete med SJ för sträckan Krylbo – Stockholm C. Det var det ökande behovet av bättre och starkare snälltågslok för sina snälltåg med direkta vagnar som föranledde den i sammanhanget relativt sena beställningen av H3-loken. SDJ, BJ, GDJ och DJ ingick sedan 1919 i ett trafiksamarbetsförbund, TGDG – Trafikförvaltningen Göteborg-Dalarna-Gävle och där BJ intog en ledande roll som samordnare av många frågor. Det var därför inte förvånande att SDJ skaffade samma loktyp som de andra banorna. Förutom vid TGDG så anskaffade även Stockholm-Westerås-Bergslagens Jernväg (SWB) och Helsingborg-Hässleholms Jernväg (HHJ) lok av samma typ.

 

Till slut blev det 31 lok av samma H3-typ och när SJ i omgångar tog över driften av de tidigare privata järnvägarna i samband med förstatligandet – så blev loktypen den största loktypen som övertogs från privata järnvägar sett till numerären. SJ littererade loktypen som A6 och fortsatte att använda loken på oelektrifierade järnvägar, företrädesvis i Mellansverige även om vissa undantag fanns. I slutet av 50-talet ställdes i princip alla H3-lok med öppen hytt av, främst på grund av arbetsmiljöskäl (vinter och kyla) och kvar i tjänst blev endast lok med sluten hytt. Sista ordinarie tjänst var i person- och snälltågen Borlänge-Rättvik-Mora. När Dalarna i början av 1962 fick omplacerade stora linjediesellok av littera T41 att sätta in i persontågen, avställdes de sista A6-loken och överfördes till beredskaps-lokparken (loken konserverades med tectyl och uppställdes som reserv i händelse av krig och ofred).

 

MfGDJ:s lok SJ A6 1801, som har öppen hytt, ställdes av 1959 och kvarstod i beredskapslokparken fram till 1973 då det slopade och såldes till föreningen två år senare för 31.000:-. SJ genomförde i februari 1970 en stor provkörning av ett antal ånglok och A6 1801 drog det långa provtåget tillsammans med systermaskinen A6 1802 på sträckan Kil – Ludvika. Loktypen H3 var mycket omtyckt av såväl maskinchefer som lokpersonal och får anses som en mycket bra konstruktion som gjorde god nytta för den trafik den designats för. Loktypen har snygga rena linjer och får anses som ett vackert lok.

 

Loket är som sagts tidigare byggt vid Vagn- och Maskinfabriken i Falun 1929 med tillverkningsnumret 350. I föreningens ägo finns även Gefle-Dala Jernvägs godstågslok littera N3 62 (vid SJ littera G10 nr 1846) som också byggdes i Falun, men år 1928 och med tillverkningsnummer 349. Att det vid en museiförening finns två olika sorters lok bevarade i samma stad som de tillverkats i och med på varandra efterföljande tillverkningsnummer är något som är unikt – inte enbart för Sverige utan även sett ur ett europeiskt perspektiv. Loken har med stor sannolikhet mötts ett antal gånger under sin aktiva period, t.ex. i Rättvik där GDJ och SDJ sammanstrålade. Under 1950-talet gick båda loken i tåg som ankom och avgick i Rättvik.

SDJ H3 17 har som tidigare nämnts stått avställd sedan 1987 på grund av läckande tuber, såväl små- som stortuber. Loket är exteriört fortfarande i mycket gott skick och är uppmålat och märkt som ett privatbanelok. Maskinellt är loket också i gott skick med bland annat tämligen tjocka hjulringar som stoppar för många års körning. Tankarna har funnits hela tiden hos MfGDJ att genomföra tubbyten på loket för att åter få det i körbart skick, men olika skäl har under årets lopp hindrat ett sådant tubbyte.